Mitt rum är stökigare än någon skulle kunna föreställa sig så idag har jag försökt städa lite, men ärligt talat ser jag ingen skillnad. Jag kände mig väldigt aktiv tidigare, men så skulle jag ta en paus och fika lite och då lyckas jag släppa den stora brickan jag ska ha på vardagsrumsbordet(är rädd att jag ska spilla eller förstöra det eftersom det inte är mitt...) rakt ner på tårna. Självklart med kanten nedåt. Jag får se det som en ny upplevelse för jag har aldrig fallit till marken av smärta innan. Det var BANG i foten BANG ner på knä. Höger fot och vänster knä...Nu har det gått några timmar och smärtan har lagt sig, men så har även känseln. Just nu är tårna bortdomnade vilket gör att jag haltar ändå. Försök att gå på en fot utan tår, det fungerar inte riktigt. Hela brick-grejen gjorde mitt städande och plockande lite jobbigare och har därför inte hunnit med allt jag hade hoppats på.

Jag har i alla fall slängt en påse med pappersskräp, packat ur gröna väskan, plockat ihop tvätt och bokat tvättstugan för imorgon. Det är väl mest städbiten som blivit lidande, men förhoppningsvis får jag lite energi och tid över någon dag snart. Har fruktansvärt fullt upp innan Gotlandsresan...

Eva

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej. Jag ska verkligen säga adjö till den här bloggen. Jag vill nog bara försäkra mig om att jag sagt att jag vill säga, så att jag slipper bära på massa ilska framöver.   Kommer någon av er ihåg senaste gången jag grät inför någon av er?   Kommer ...

Jag kan inte hålla mig längre.   Ni får gärna ha en egen blogg om ni vill, men den kanske ska ha en annan adress i så fall, och så bör den väl inte vara kopplad till MIN e-mailadress... :P   Jag röstar för att vi raderar den här bloggen. Jag blir b...

Jag funderade dock häromdagen på att döpa om bloggen till något med systrar och byta lösenord så det bara är min och Lenas blogg - eftersom det bara är vi som skriver här! Försökte verkligen inte, trots att det lät som det, kasta ut någon. Men det kä...

Det har blivit mycket svårare att skriva här efter allt som hänt, inte bara här utan allt i hela världen tänkte jag först, men i hela min värld. Alltså inte bara sånt som direkt hänt mig utan människor som är delaktiga i "min värld".   Idag är jag så...

Känner mig fortfarande rätt nedslagen av allt som har hänt. Mitt liv har aldrig varit enkelt och jag har fått axla alldeles för mycket ansvar under min uppväxt. Jag kan inte skriva om allt här, vågar knappt nämna något faktiskt. Jag vet att jag är lå...