Jag kan inte hålla mig längre.

Ni får gärna ha en egen blogg om ni vill, men den kanske ska ha en annan adress i så fall, och så bör den väl inte vara kopplad till MIN e-mailadress... :P

Jag röstar för att vi raderar den här bloggen. Jag blir bara irriterad och ledsen av att läsa den, och de gamla inläggen känns falska. Som om vi låtsades vara bättre vänner än vi egentligen var. Och vet ni, det kanske vi gjorde? För jag förstår inte hur jag kunde hamna i den här situationen annars?

Jag funderade dock häromdagen på att döpa om bloggen till något med systrar och byta lösenord så det bara är min och Lenas blogg - eftersom det bara är vi som skriver här! Försökte verkligen inte, trots att det lät som det, kasta ut någon. Men det känns bara dumt att blogga under namnet "kottarna" när det bara är jag och Lena.

Som vanligt tänker jag på Jem & the Holograms: "Utan dig finns inte the Holograms och utan Holograms finns inte Jem."

Kimber: "Som jag ser det finns inte the Holograms utan Jem heller!"

Alltså utan er finns inte kottarna.

Vi kanske kommer finnas sen, jag drömde att vi hade det bättre än någonsin. Men just nu är bloggen min och Lenas. Blir allt bra mellan alla igen så har vi ingen gemensam blogg - eller startar upp en helt ny. Jag gör förresten inga ändringar utan alla andras godkännande!

Eva

Det har blivit mycket svårare att skriva här efter allt som hänt, inte bara här utan allt i hela världen tänkte jag först, men i hela min värld. Alltså inte bara sånt som direkt hänt mig utan människor som är delaktiga i "min värld".

Idag är jag så trött att jag blev arg på ett barn som somnade vid matbordet. I vanliga fall är jag glad mest hela tiden. Jag skällde inte på barnet för h*n sov ju redan, men dom andra barnen såg att jag blev arg och det känns inte bra för mig. Inte över en sådan sak!

Aja. Det var väl inte hela världen, men jag önskar att man hade all rätt att sjukanmäla sig dom dagar man känner sig för trött och irriterad. För barnens skull alltså.

Eva