Idag skötte jag mig inte riktigt som jag skulle.. Jag hade nämligen planerat att först gå på spinningklassen och sen på Pulzbalans som jag gjorde förra veckan, för då gick det väl bra, eller?? Nä! Det gjorde det ju inte då heller, jag höll ju på att dö, DÅ MED! Men det glömde jag visst bort när jag skulle boka pass idag. Så efter att ha halvdött på spinningen så var det alltså dags för en timma av norsk tortyr, ja hon som leder passet är norsk alltså. Halvvägs igenom gav jag upp, min rumpa klarade helt enkelt inte av fler lyft-knip-vinkla ner-knip- vinkla upp- knip-sträck uuuuut så högt man kan- och kniiiip, håll där och kniiiiiiiiiiip! Den klarade bara inte det! Så ja, vi rullade ihop vår matta och gick ut. Min rumpa tackar mig fortfarande...

Emma, först och främst så vill jag bara gratulera igen till ert hus, det ser helt underbart ut! Ska bli så roligt att få komma på besök i sommar ;) hehehe. Härligt att djuren trivs så bra också. Det låter så mysigt när du beskriver deras reaktion på nya palatset ;).

I dessa tider behövs lite uppmuntran, så därför är Nova hemma hos oss igen, åtminstone tills hon lessnar på stadslivet och vill tillbaka till mamma. :)

Hon är så mysig vår lilla katt, och vill bara ligga och gosa tätt intill hela tiden, förutom när hon är på bushumör och förvandlas till det levande vapnet "Novster Attack-katt!" och går på jakt här hemma, då får man dra in alla tår och fingrar minsan, annars RYKER dom! haha

Här är hon i min älsklings famn, mysigt va! ;)

Vår en gång så oövervinnerliga och starka björn till hund är nu så svag i sina bakben att han har stora svårigheter att gå. Han verkar inte ha ont, men benen lyder honom inte helt. Veterinären säger att han har fått förkalkningar och inflammationer efter ryggraden som trycker emot nerverna som går ner i benen. Han har fått en ny medicin nu som jag hoppas ska hjälpa, den ska hjälpa mot inflammationen iaf så hoppas vi att det ska räcka en bit. Dessutom ska han få massage och simterapi.

Usch va jag blir ledsen av att tänka på att han kanske snart inte kommer finnas mer. Än så länge tycks han klara av att hoppa och leka lite iaf, det går lättare att styra benen när han kan studsa fram, och svårast är det att styra benen till att gå och svänga runt. Den vård han kan få är dyr och vi kan inte göra det så länge, så om det inte hjälper så kanske vi måste hjälpa honom till en mer smärtfri utgång.

Vår fina nallebjörn... hur ska vi nånsin klara oss utan dig?

att förstå hur mycket smärta som finns i världen. Har ni tänkt på det? Hur många som lider varje dag, hur många som inte har nån trygghet att söka skydd hos när det är jobbigt, hur många som inte har nånstans att bo, hur mycket hat det finns i världen? Jag har tänkt på det väldigt mycket idag, kan väl bero mycket på att jag såg schindlers list igår och jag blir så oerhört ledsen, så fruktansvärt ledsen att det känns som att jag går sönder, för jag förstår inte hur man kan behandla liv på det sättet. Hur man inte ens såg en människa, utan en parasit! Hur kan man vara så vilsen och hjärntvättat att man inte längre ser ett liv som har ett värde, utan nåt som ska rensas ut. Jag är tacksam för att det är en överhängande majoritet bland oss som inte hyser detta hat, och jag önskar att detta hat helt ska övervinnas.

Det man kan tycka när man ser en sån film är att man ska känna tacksamhet för att man själv inte lever i krig, men jag känner nu bara skuld, för att jag har det så bra att jag slipper ligga vaken om natten för att jag är rädd att inte vakna igen, för att jag vet att jag har mat och sjukvård så att jag ska leva, för att jag har en trygg familj bakom mig, för att jag får utbilda mig och göra sånt som jag tycker om. Jag ska börja skänka mer till unicef och andra organisationer, jag skulle kunna hjälpa många fler, jag behöver faktiskt inte alla fina saker och godsaker. Och hur mycket slösar vi inte bort på att festa? Man kan ju gå ut och ha roligt utan att slösa flera hundra per kväll. Tänk på hur många liv man kan beröra med dom pengarna istället.

 Som gumman på tv sa; "en kan inte rädda alla, men alla kan rädda någon"

Jag uppmuntrar alla som har råd att köpa nåt extra fint då och då fastän man inte behöver det kanske, eller slösar bort massor med pengar på krogen fastän man har lika kul när man är nykter, eller liknande.. att göra nånting för att hjälpa nån annan. Det spelar ingen roll hur mycket man ger, för alla har olika förutsättningar, så är det, och kanske har man inte tillräckligt för att klara sig själv, och då är det en annan sak, men har man tillräckligt för att unna nån annan medmänniska lite mat, lite medicin, en chans till utbildning, då tycker jag att man kan göra det. Varje krona räknas!

Hej mina kottar,

roligt att jag tillslut kom in, det visar sig att jag inte är så smart.. Jag försökte logga in ett bra tag tills emma tillslut sa att jag måste skriva i säkerhetskoden också, det hade jag inte en tanke på. Jag skyller på tröttheten.

I vilket fall så tycker jag att det är jättekul att vi har en gemensam blogg nu, det är väl ändå på tiden! ;) Bra gjort emma!

Frågan är nu bara vad jag ska skriva, det händer inte så mycket just nu, eller jo det gör det ju, massor egentligen.. Jag har förlovat mig, har bytt hårfärg, har valt att börja om tredje terminen eftersom att jag sjuk så mycket den första gången jag försökte mig på den terminen.. det har varit lite turbulens på många sätt i mitt förhållande med Björn, och varje gång blir jag mer och mer ledsen, men samtidigt inser jag alltmer att jag inte vill vara utan honom och att det skulle krossa mig totalt om han inte älskade mig. Så det är ju tur att han gör det. ;)

Ja... det händer en hel del egentligen mitt liv som likt ett tåg tuffar fram i en rasande fart, det känns bara som att min sittplats är... tom.

Nina