Igår jobbade jag till 13.20 utan att äta lunch och sen bar det av till Köpenhamn. Jag hann inte hem innan för att lämna av mina riktigt tunga jobb-tofflor och inte heller hann jag äta någon lunch, men jag köpte med mig en 200g chokladkaka som jag tänkte äta av om jag höll på att svimma. Jag hade suttit på tåget i 9min och då hade jag hunnit dricka allt mitt vatten och äta hela kakan(började äta på den tidigare).

Jag trodde att jag kom ihåg vart jag och S hade gått när vi var där för några veckor sedan och jag trodde inte att det skulle vara så svårt att hitta tillbaka till affären som sålde Kobra telefonerna. Jag kände igen mig en liten bit och sen kände jag inte igen en enda affär fast jag visste att det var samma gata som vi gått på innan. Jag var relativt säker på att Kobra-affären var på gatan precis bredvid den jag gick på, men jag visste inte om det var till höger eller vänster. Det skulle vara den gatan där "alla restauranger ligger", men när jag provade gata efter gata blev jag mer och mer förvirrad. Det var restauranger lite här och var vilken gata jag än gick på och vissa gator tog bara slut så jag fick gå till vänster eller höger. Jag prvade en gata till vänster, två gator till vänster, tre och även fyra. Jag gick mot höger och provade ungefär lika många där. Jag gick långt och tänkte att nu har jag gått för långt, men när jag vänt och gått tillbaka en bit tänkte jag att jag kanske inte hade gått tillräckligt långt ändå och vände tillbaka. Jag gick tillbaka till "gatan med alla affärer" lite då och då i hopp om att jag skulle känna igen mig, men utan att lyckas. Jag var svettig, hungrig, törstig och jag hade gjort illa fotleden. Jag försökte hålla tillbaka tårarna samtidigt som jag gick snabbare och snabbare av rädsla att dom skulle hinna stänga innan jag hittat fram. Jag hoppades på att se en taxi, men dom verkar inte existera i Köpenhamn. Jag började bli osäker på om affären ens låg på samma gata som restaurangerna och jag började tvivla på om den låg precis i en vägkorsning - som jag tyckte mig minnas. Men jag bestämde att jag inte skulle lämna Köpenhamn förrän jag hittat dit vare sig jag var tvungen att sova på gatan eller inte.

Till slut fick jag veta att "gatan med restauranger" var till höger om "gatan med affärer" och då höll jag mig till den. Jag kollade noga åt både vänster och höger och gick länge innan jag hittade affären jag letat efter i så många timmar(tre timmar ungefär). Han som satt i kassan sa något som jag inte alls förstod och jag svarade: "Jag är svensk, jag förstår inte Danska så bra."
Han öppnade en godisskål och godis förstår jag så jag tog en och tackade. Han frågade något mer när jag lade fram telefonerna och jag svarade honom som om det var han som var dum i huvudet: "J a g  k a n  t a  e n  p å s e,  m e nn  d uuu  b e h ö v e r  i n t e  s l å  i n  d o m."

Dom andra affärerna jag gick in i förstod jag i alla fall lite av vad människorna sa så jag gissar att killen hade en bredare dialekt eller vad man ska säga. Hon som jobbade på BK förstod jag bäst för hon pratade Svenska och inte ens skånsk-Svenska utan riktig Svenska!

När jag hittade det jag ansåg vara viktigast med Danmarksresan(telefonerna) så kunde jag återgå till att kolla efter det näst viktigaste - partytopp till Lena(men det var viktigast enligt Lena :P). Jag letade i många olika affärer, men bara såna som inte finns här i Malmö, som H&M och Gina Tricot. Jag hittade en del fint men inget som kändes perfekt och det måste alltid vara perfekt när jag shoppar, speciellt när jag handlar åt andra.

Jag har en favoritaffär i Köpenhamn redan och det var där jag hoppades på att hitta den perfekta toppen och det gjorde jag...Nästan. Den fanns i S och XS i den färgen jag ville ha(åt Lena) och L och S i den andra färgen. Jag tänkte att S kanske inte var så jätteliten och provade(bär själv M nu för tiden som Lena). Men den toppen gick lite sönder så jag lade tillbaka den låtsades som ingenting och suckade över att den perfekta toppen inte fanns i rätt storlek. Jag började acceptera att jag nog fick leta topp till henne i Malmö istället. Men jag fortsatte kika runt i affären på lite underkläder och annat smått och gott och när jag stod där vid en BH-hylla såg jag ett bord halvt under en trappa och på bordet låg toppen i tre olika färger. Bredvid topparna låg larm-grejer så jag gissar att dom skulle larmas innan dom lades ut i affären. Men jag smög mig dit och började leta efter storlek M i färgen jag ville ha. Jag kikade runt lite för att se så ingen såg mig och efter en stund hittade jag en M-topp! Jag tog med den och lite saker till mig(hade redan köpt Danska pengar och ville använda alla) och jag betalade för toppen trots att den var olarmad om någon trodde något annat...

Mina sista 18 Danska kr spenderade jag på en mellan pommes som smakade bajs och jag fick inget vatten för dom "hade bara vatten på flaska" - hur tvättar dom då händerna..?

Jag höll på att törsta ihjäl, hade ont i hela kroppen, men dagen var inte slut.

Jag åkte till Becka, drack vatten, hjälpte henne städa och eskorterade henne till tvättstugan. Jag höll på att somna samtidigt som jag gick nerför en trappa!

Kom i säng 00.15 ungefär och hade varit vaken och aktiv(=i rörelse) sedan 05.52

Dagens trötthet beror nog delvis på gårdagen och lite dagens shopping av tunga saker.

Imorgon blir det Ikea och sen mellanstorhandling på Ica...

Men nu ska jag sova! (Idag har jag fått tillåtelse att sitta vid Hanjagborhos´s dator för han är bortrest)

Jag tror inte att jag kommer ha mycket energi till nästa jobbvecka :S

Godnatt sov gott och dröm sött.

Eva

(Bilder på det jag köpte till mig själv i Köpenhamn kan ses på Bilddagboken och där heter jag AEMLovely)

Imorgon är det redan 1:a advent! Kan inte förstå att det snart är Jul (igen! :P). Ser verkligen fram emot den här Julen nu när Emanuel också är så pass stor att han kan uppskatta firandet. :)

Jag jobbar på som vanligt. Jobbade igår kväll, jobbar igen ikväll och jobbar dagen imorgon. Direkt efter jobbet imorgon ska jag åka till kyrkan för genrep och sedan har vi adventskoncert med kören. Vi ska klä oss i svart, rött och vitt (inte nödvändigtvis alla färger, men gärna två av dem). Jag kan dock bara hitta svarta kläder här hemma (som är rena ;P). Känns lite sådär att vara helt svartklädd, men jag får väl piffa upp det med något snyggt smycke. Förresten är det min 6:e helg på raken jag jobbar nu. :/ Men det går jätte bra. Gillar mitt jobb så mycket och har så gulliga arbetskamrater.

Nu måste jag nog göra mig iordning så jag hinner med bussen om ett tag.

Sköt om er!

*Kramar*

Jag ska kolla upp 17:e Januari efter jag varit på möte med chefen. Jag har ju egentligen bara anställning till sista December, men det skulle bli förlängt om jag ville och det vill jag och jag hoppas att hon som fått barn ångrar sig och aldrig kommer tillbaka! Jag trivs så himla bra och jag vill inte bara jobba ett halvår till - om ens det.

Jag åkte till bilbioteket för att kunna göra lite skolarbete(och blogga förstås), men jag är helt slut i kropp och huvud och det är helt stopp. Jag skulle behöva hjälp med Etnologin från någon som kan svåra ord och...jajustja Etnologi. Någon som känner sig manad?

Vi ska vara igång med arbete två och jag har inte ens påbörjat erbete ett...Känns inte alls kul. Jag har kommit lite lite ikapp på Engelskan, men ligger fortfarande efter där också. Jag är väldigt stressad och det känns inte alls kul. Jag måste klara båda två annars får jag inget mer CSN och det blir ju bra när jag tänkte läsa till lärare efter sommaren(om jag kommer in)... :(

Jag står i alla fall skriven här i Malmö nu för i fredags fick jag brev från sjukhuset. Jag blev lite chockad och glad, tänkte att det hade med psyk att göra, men när jag öppnade brevet stod det "Du är välkommen på cellprovstagning..."
Dom ville alltså bara peta i min livmoder lite. Jag orkade inte ändra tiden utan meddelade mina två förskolor att jag skulle komma ca 2 timmar senare den 8:e December.

Jag råkade se lite av sanningens konsekvens(heter det så?) när Linda Rosing var med och upptäckte att vi hade något gemensamt - våra bästa jobb vi haft har varit som städare, men hon gillade att köra skurmaskin och jag avskydde mitt förra städjobb när jag körde skurmaskin...Mitt bästa jobb(med praktikplatser inräknade) är det jag har nu. Jag gillar egentligen inte att städa, men jag gillar att ha eget ansvar och jag gillar att jag konstant rör på mig dom 4timmar jag jobbar varje dag(eller 5 idag när jag vikarierade på en annan förskola litegrann).

Men...Jag vill hoppa in som barnskötare snart igen, jag saknar den biten och det måste ha varit en månad sen sist. Dom frågade mig häromveckan, men då stod jag redan i köket på ett annat dagis.

Äh, nu ger jag snart upp och åker hem. Skolan står uppenbarligen helt still och jag har inget att äta i biblioteket...

Vet ni vad... nu har jag lyckats med nåt tok igen! Igår när jag skulle ta in hästarna så hade ju mörkret fallit så man såg inte så bra. Och så när jag tog in unghästen så stod Lukas som var med mig helt blickstilla på gångvägen från hagarna och sen när vi kommit nära så rörde han på sig lite och då blev såklart Lenora jätterädd och hoppade mot mig, olyckligtvis landade hon på fotknölen och tryckte till ordentligt... det gjorde ont.

Direkt efter när jag försökte sätta ner foten så kändes det som att den gick igenom liksom, att det inte tog emot, om ni förstår hur jag menar. Sen gjorde det så ont att jag inte kunde röra på foten eller nånting alls, så jag blev jätterädd att den var helt av. Jag satte ner den i snön för att kyla foten och då blev det lite bättre. Så jag hoppade in på ett ben, med hästen som krycka på andra sidan och så fortsätte jag tills alla hästar var inne, för jag kan ju inte bara lämna hästarna ute. TIllslut gick jag och kollade hur det såg ut och det var inte så farligt tyckte jag. Men det var svullet och blårött över knölen och ledbanden. Så jag tänkte att jag behandlar det som en stukning och kylde ännu mer innan jag lindade om.

Pappa skjutsade in mig (och Björn) till sjukhuset där Björn envisades med att det bara var en stuknign och att det inte behövde röntgas så tillslut tog vi bara kryckorna och åkte för att hämta min nya sadel och handlade lite :D :D :D (den är jättefin!)

Men sen under kvällen blev det mycket mycket värre och jag tror nu att foten kanske ändå har en spricka nånstans och att jag borde ha stannat kvar och röntgat när jag ändå var där.. Usch va det gjorde ont, jag har nog aldrig haft så ont i min fot förr och ändå har jag ju fått frakturer i dom förut (alltid pga hästarna eller slalom skall påpekas, farliga sporter det där)

undar om jag kanske ska åka in till akuten igen, och slåss med alla pensionärer som står i kön till ortopeden såhär års. Kan bli lång väntan känner jag.

AJa, jag återkommer senare och säger hur det har gått.

Nu är det nära! Våra tapeter är påväg upp på väggarna. Imorgon är det klart! Det känns himla skönt! Och får jag lov att yttra ett "Äntligen!" Nu ska vi börja fundera på soffa, gardiner och annat piff. :)

Och när allt är klart, vad väntar då? Jooo... inflyttningsfesten såklart. Även här vill jag nog yttra ett "ÄNTLIGEN!"

Jippie jippie jippie!

Jo det händer andra saker i mitt liv också, jag har umgåtts med B, R och S(mina enda vänner i Skåne, eller njae i Lund och Malmö. Har ju en vän i Kristianstad också.), bråkat med R, umgåtts med S igen och hennes vän SS(hihi)...Men ändå skriver jag mest bara om Mr Fireman och även om jag skriver hans fina smeknamn som även är hans jobb så tycker jag faktiskt att det är lite jobbigt att han faktiskt är brandman. Såg en minut av Ladder 49 igår, bytte kanal och började oroa mig för allt han skulle kunna råka ut för.

Aja. Det var inte det jag ville tala om. Jag ville höra med er om ni tror att han försökte bjuda med mig på han och hans brors resa eller hur jag ska tolka det? Nu kan ju inte ni läsa hans betoning, men försök tolka ändå - ni är ju kvinnor. :P

Han: "Vad ska du göra till sommaren?"
Jag: "Eeeh, jag vet inte."
Han: "Jag och min bror tänkte ju åka runt till olika städer i Sverige...(kort paus). Vi har rest överallt, men aldrig inom Sverige."
Jag: "Vad kul. Jag vill också se hela Sverige. Jag har alltid tänkt att jag ska se Sverige innan jag ser resten av världen..."

Jag svarade på mitt sätt för att jag tänkte om han försökte bjuda med mig så ville jag visa att jag kanske var intresserad. Men samtidigt är det lite läskigt att planera så långt in i framtiden för jag är livrädd för att binda mig i nuläget.

Vi pratade även om att jag var lite rädd att bjuda hem honom utan att fråga han jag är inneboende hos och efter vi(jag och brandmannen) pratat om det lite så säger han: "Men du måste ju få bjuda hem pojkvänner."

Han sa det på ett sätt så det var väldigt oklart om han menade i allmänhet eller om han faktiskt syftade på sig själv.

Help me girls!

Eva

(Tack vare B vet jag i alla fall hur gammal han är, nu ska hon bara ta reda på varför han har det msn-namnet han har. Nej jag kan inte fråga själv, jag är 10år - högst.)

Prata inte i telefon med någon som är sjuk för det här är andra gången jag blir sjuk efter att ha pratat med en annan sjukling. Det var Lena som smittade mig med denna halssjukdom som bestal mig på min röst från fredag och över hela helgen. Idag är jag hes, men jag får i alla fall fram ljud. Det läskiga är ju att jag inte träffat någon annan med samma sjukdom och jag visste inte exakt vad Lena hade utan jag beskrev det för henne som att det kändes som någon höll stryptag på mig hela tiden och då sa hon att det varit samma för henne...

Första gången jag blev smittad via telefon var jag ca 6-7år och moster var i USA med vattkoppor. Jag pratade med henne och någon dag senare var jag täckt av röda prickar.

Men nu när det hände mellan mig och Lena kunde jag inte låta bli att tänka att det var något slags tvillingsyndrom som vi har fast vi inte är tvillingar. Vi vet ofta vad den andra ska säga och vi känner varandras smärta så varför inte känna varandras sjukdommar också..? Hmm?

Och ett råd till min syster är att fråga herr bror innan du nämner honom, han kan råka döda dig för det och så fort du läst det här så måste jag döpa om honom till något annat så ingen förstår att vi har en bror. Han var nämligen väldigt sträng när jag började skriva i min blogg.

Eva

Jag börjar bli friskare nu och rösten är mindre hes så jag kan t.o.m sjunga vaggvisor för barnen när de ska sova. ;P

I fredags ryckte jag upp mig, städade lite och bjöd hem Johanna och hennes två yngsta barn på lunch. Det blev pannkaka som var populärt hos alla. Jag och Johanna åt dock mest. :D Jag blev ju tvungen att pressa i en 4:e och en 5:e pannkaka eftersom jag inte tyckte att två pannkakor var något att spara. :P

Efter vi hade ätit lunch fick Josef och Johannas 3 åring prova åka slalom på mitt Wee och de var faktiskt rätt duktiga. Framförallt Johannas son som verkade förstå att man skulle åka emellan portarna. :) Efter det gav vi oss ut med våra minsta i barnvagn och våra tre-åringar springandes vid sidan om. Sen blev det en tur bort på affären där vi handlade frukt och smoothie till mellis och jag mötte upp Johan som sedan följde med oss hem. Sedan beställde vi pizza, barnen fick dela på en barnpizza som de åt några tuggor på bara (snacka om bortkastade pengar...). Jag och Johan tyckte iaf att det var jätte gott med pizza. Han stannade sedan efter barnen somnat och vi tittade på en bra film. Jag är verkligen lyckligt lottad som har en så gullig bror som frivilligt (?) umgås med sin 8 år äldre syster. :P

Igår jobbade jag kvällen, en bra kväll på jobbet. Fick åka med en arbetskamrat hem så jag var hemma mycket tidigare än jag brukar vara när jag åkt buss. Hann med att titta på teven ett tag och äta lite snacks. :)

Kram på er!

Ps. Förresten så ska barnen fotas imorgon på dagis! Det ska tas ett gruppfoto och ett syskonfoto på mina gullungar. Josef ska ha på sig ett par snygga jeans, en vit skjorta och en svart kavaj. Emanuel ska också ha ett par snygga jeans och en grå skjorta med en turkos slips till. Ni kan ju tänka er hur söta de ska vara! :D Ds.