Igår jobbade jag till 13.20 utan att äta lunch och sen bar det av till Köpenhamn. Jag hann inte hem innan för att lämna av mina riktigt tunga jobb-tofflor och inte heller hann jag äta någon lunch, men jag köpte med mig en 200g chokladkaka som jag tänkte äta av om jag höll på att svimma. Jag hade suttit på tåget i 9min och då hade jag hunnit dricka allt mitt vatten och äta hela kakan(började äta på den tidigare).

Jag trodde att jag kom ihåg vart jag och S hade gått när vi var där för några veckor sedan och jag trodde inte att det skulle vara så svårt att hitta tillbaka till affären som sålde Kobra telefonerna. Jag kände igen mig en liten bit och sen kände jag inte igen en enda affär fast jag visste att det var samma gata som vi gått på innan. Jag var relativt säker på att Kobra-affären var på gatan precis bredvid den jag gick på, men jag visste inte om det var till höger eller vänster. Det skulle vara den gatan där "alla restauranger ligger", men när jag provade gata efter gata blev jag mer och mer förvirrad. Det var restauranger lite här och var vilken gata jag än gick på och vissa gator tog bara slut så jag fick gå till vänster eller höger. Jag prvade en gata till vänster, två gator till vänster, tre och även fyra. Jag gick mot höger och provade ungefär lika många där. Jag gick långt och tänkte att nu har jag gått för långt, men när jag vänt och gått tillbaka en bit tänkte jag att jag kanske inte hade gått tillräckligt långt ändå och vände tillbaka. Jag gick tillbaka till "gatan med alla affärer" lite då och då i hopp om att jag skulle känna igen mig, men utan att lyckas. Jag var svettig, hungrig, törstig och jag hade gjort illa fotleden. Jag försökte hålla tillbaka tårarna samtidigt som jag gick snabbare och snabbare av rädsla att dom skulle hinna stänga innan jag hittat fram. Jag hoppades på att se en taxi, men dom verkar inte existera i Köpenhamn. Jag började bli osäker på om affären ens låg på samma gata som restaurangerna och jag började tvivla på om den låg precis i en vägkorsning - som jag tyckte mig minnas. Men jag bestämde att jag inte skulle lämna Köpenhamn förrän jag hittat dit vare sig jag var tvungen att sova på gatan eller inte.

Till slut fick jag veta att "gatan med restauranger" var till höger om "gatan med affärer" och då höll jag mig till den. Jag kollade noga åt både vänster och höger och gick länge innan jag hittade affären jag letat efter i så många timmar(tre timmar ungefär). Han som satt i kassan sa något som jag inte alls förstod och jag svarade: "Jag är svensk, jag förstår inte Danska så bra."
Han öppnade en godisskål och godis förstår jag så jag tog en och tackade. Han frågade något mer när jag lade fram telefonerna och jag svarade honom som om det var han som var dum i huvudet: "J a g  k a n  t a  e n  p å s e,  m e nn  d uuu  b e h ö v e r  i n t e  s l å  i n  d o m."

Dom andra affärerna jag gick in i förstod jag i alla fall lite av vad människorna sa så jag gissar att killen hade en bredare dialekt eller vad man ska säga. Hon som jobbade på BK förstod jag bäst för hon pratade Svenska och inte ens skånsk-Svenska utan riktig Svenska!

När jag hittade det jag ansåg vara viktigast med Danmarksresan(telefonerna) så kunde jag återgå till att kolla efter det näst viktigaste - partytopp till Lena(men det var viktigast enligt Lena :P). Jag letade i många olika affärer, men bara såna som inte finns här i Malmö, som H&M och Gina Tricot. Jag hittade en del fint men inget som kändes perfekt och det måste alltid vara perfekt när jag shoppar, speciellt när jag handlar åt andra.

Jag har en favoritaffär i Köpenhamn redan och det var där jag hoppades på att hitta den perfekta toppen och det gjorde jag...Nästan. Den fanns i S och XS i den färgen jag ville ha(åt Lena) och L och S i den andra färgen. Jag tänkte att S kanske inte var så jätteliten och provade(bär själv M nu för tiden som Lena). Men den toppen gick lite sönder så jag lade tillbaka den låtsades som ingenting och suckade över att den perfekta toppen inte fanns i rätt storlek. Jag började acceptera att jag nog fick leta topp till henne i Malmö istället. Men jag fortsatte kika runt i affären på lite underkläder och annat smått och gott och när jag stod där vid en BH-hylla såg jag ett bord halvt under en trappa och på bordet låg toppen i tre olika färger. Bredvid topparna låg larm-grejer så jag gissar att dom skulle larmas innan dom lades ut i affären. Men jag smög mig dit och började leta efter storlek M i färgen jag ville ha. Jag kikade runt lite för att se så ingen såg mig och efter en stund hittade jag en M-topp! Jag tog med den och lite saker till mig(hade redan köpt Danska pengar och ville använda alla) och jag betalade för toppen trots att den var olarmad om någon trodde något annat...

Mina sista 18 Danska kr spenderade jag på en mellan pommes som smakade bajs och jag fick inget vatten för dom "hade bara vatten på flaska" - hur tvättar dom då händerna..?

Jag höll på att törsta ihjäl, hade ont i hela kroppen, men dagen var inte slut.

Jag åkte till Becka, drack vatten, hjälpte henne städa och eskorterade henne till tvättstugan. Jag höll på att somna samtidigt som jag gick nerför en trappa!

Kom i säng 00.15 ungefär och hade varit vaken och aktiv(=i rörelse) sedan 05.52

Dagens trötthet beror nog delvis på gårdagen och lite dagens shopping av tunga saker.

Imorgon blir det Ikea och sen mellanstorhandling på Ica...

Men nu ska jag sova! (Idag har jag fått tillåtelse att sitta vid Hanjagborhos´s dator för han är bortrest)

Jag tror inte att jag kommer ha mycket energi till nästa jobbvecka :S

Godnatt sov gott och dröm sött.

Eva

(Bilder på det jag köpte till mig själv i Köpenhamn kan ses på Bilddagboken och där heter jag AEMLovely)

 

Emma

1 december 2008 16:38

Men du Babe, hinner du ens med att andas?? Du har så galet fullt upp så jag vet inte vad...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej. Jag ska verkligen säga adjö till den här bloggen. Jag vill nog bara försäkra mig om att jag sagt att jag vill säga, så att jag slipper bära på massa ilska framöver.   Kommer någon av er ihåg senaste gången jag grät inför någon av er?   Kommer ...

Jag kan inte hålla mig längre.   Ni får gärna ha en egen blogg om ni vill, men den kanske ska ha en annan adress i så fall, och så bör den väl inte vara kopplad till MIN e-mailadress... :P   Jag röstar för att vi raderar den här bloggen. Jag blir b...

Jag funderade dock häromdagen på att döpa om bloggen till något med systrar och byta lösenord så det bara är min och Lenas blogg - eftersom det bara är vi som skriver här! Försökte verkligen inte, trots att det lät som det, kasta ut någon. Men det kä...

Det har blivit mycket svårare att skriva här efter allt som hänt, inte bara här utan allt i hela världen tänkte jag först, men i hela min värld. Alltså inte bara sånt som direkt hänt mig utan människor som är delaktiga i "min värld".   Idag är jag så...

Känner mig fortfarande rätt nedslagen av allt som har hänt. Mitt liv har aldrig varit enkelt och jag har fått axla alldeles för mycket ansvar under min uppväxt. Jag kan inte skriva om allt här, vågar knappt nämna något faktiskt. Jag vet att jag är lå...