Jag gillar inte död när det kommer till våra oskyldiga djur(tama som vilda). Jag reagerar inte mycket om jag läser en rubrik som handlar om en människa, om jag nu inte kände personen. Men jag tror inte att det finns några djur(av andra arter än människor) som är onda, inte ens lite. Precis som jag tror att inga barn är onda. Därför känns det extra orättvist när dom blir drabbade av sjukdomar eller dör i olyckor.

Jag såg något på vägen igår när jag gick ifrån skolan. Jag kunde inte se vad det var så jag kollade extra noga när jag gick förbi och då såg jag vad det var. Huvudet var intakt på den lilla haren, men kroppen såg inte ut som en kropp. Om jag haft något att flytta den med så hade jag.

När jag pratade med Lena idag hörde jag Emanuel i bakgrunden som såg bilden på den döda hunden med vän som Nina la upp här i bloggen. Först sa han glatt: "Vovve! Vovve!", sen lite mindre glatt: "Vovve lesse. Lamlat."

Vovven som var ledsen var den som levde och jag tror det var den andra han syftade på när han sa "Ramlat". Fast han är så liten känner han empati.

Jag vet inte om jag hade någon poäng med det här blev bara så känslosam och gråtfärdig när jag läste om Baloo.

Kramar om dig Nina och skickar tankekramar åt Baloo.

Eva