...kind of...

När jag halkade på marken i mina Adidasskor för att det regnade(inte underskylt, bara vanligt regn) insåg jag att jag nog inte kan ha dom på mig hela vinter oavsett hur måna tjockstrumpor jag har på mig...Jag suckade varje minut för att jag behövde riktiga vinterskor och det var inte alls inplanerat i min budget...Jag suckade när jag provade olika skor som antingen var fula eller för små. Ett par bröt nästan min tå. Jag var under 30min nästan säker på att tån faktiskt var bruten, men efter ett tag började smärtan försvinna så dte var nog inte så. :P

Men i alla fall. Jag hittade ett par som det stod 149kr på, men dom andra som såg exakt likadana kostade 199kr så jag var lite osäker när jag gick mot kassan. I kassan stod tjejen som plötsligt försvunnit fårn dagis(jobbade som fröken) och nu insåg jag ju varför - hon ville sälja skor till mig ;P

Skorna är riktigt bekväma, ulliga och varma, söta och framförallt - dom har en rejäl sula! Och för 149kr slutade jag att sucka. Jag fick ju trots allt oväntade pengar igår när jag modellade...(Har jag skrivit lite om i den andra bloggen)

Eva

Usch va livet blev tråkigt när jag inte längre kan åka upp till Laida ett tag. Jag kom på en sak häromdagen när jag såg på en film, vilket är tillfället då jag oftast får såna här tankar.. Nämligen att utan hästar så är jag inte samma person, och om jag skulle dö om en vecka utan att kunna åka upp till stallet och burra in ansiktet i hennes mjuka päls, eller känna adrenalinet pumpa när vi hoppar, eller galopperar fort fort fort i skogen.. ja då kommer jag inte dö med fullkomlig ro i min själ. För det är hästarna som är min grej, alla har sin grej, hästarna är helt klart min. Så nu står jag i valet och kvalet om jag ska ta hem Laida igen. Eller om jag kanske ska satsa på en häst med mer kapacitet? Men Laida är ju Laida..... :/