Usch va livet blev tråkigt när jag inte längre kan åka upp till Laida ett tag. Jag kom på en sak häromdagen när jag såg på en film, vilket är tillfället då jag oftast får såna här tankar.. Nämligen att utan hästar så är jag inte samma person, och om jag skulle dö om en vecka utan att kunna åka upp till stallet och burra in ansiktet i hennes mjuka päls, eller känna adrenalinet pumpa när vi hoppar, eller galopperar fort fort fort i skogen.. ja då kommer jag inte dö med fullkomlig ro i min själ. För det är hästarna som är min grej, alla har sin grej, hästarna är helt klart min. Så nu står jag i valet och kvalet om jag ska ta hem Laida igen. Eller om jag kanske ska satsa på en häst med mer kapacitet? Men Laida är ju Laida..... :/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej. Jag ska verkligen säga adjö till den här bloggen. Jag vill nog bara försäkra mig om att jag sagt att jag vill säga, så att jag slipper bära på massa ilska framöver.   Kommer någon av er ihåg senaste gången jag grät inför någon av er?   Kommer ...

Jag kan inte hålla mig längre.   Ni får gärna ha en egen blogg om ni vill, men den kanske ska ha en annan adress i så fall, och så bör den väl inte vara kopplad till MIN e-mailadress... :P   Jag röstar för att vi raderar den här bloggen. Jag blir b...

Jag funderade dock häromdagen på att döpa om bloggen till något med systrar och byta lösenord så det bara är min och Lenas blogg - eftersom det bara är vi som skriver här! Försökte verkligen inte, trots att det lät som det, kasta ut någon. Men det kä...

Det har blivit mycket svårare att skriva här efter allt som hänt, inte bara här utan allt i hela världen tänkte jag först, men i hela min värld. Alltså inte bara sånt som direkt hänt mig utan människor som är delaktiga i "min värld".   Idag är jag så...

Känner mig fortfarande rätt nedslagen av allt som har hänt. Mitt liv har aldrig varit enkelt och jag har fått axla alldeles för mycket ansvar under min uppväxt. Jag kan inte skriva om allt här, vågar knappt nämna något faktiskt. Jag vet att jag är lå...