Jag gillar inte död när det kommer till våra oskyldiga djur(tama som vilda). Jag reagerar inte mycket om jag läser en rubrik som handlar om en människa, om jag nu inte kände personen. Men jag tror inte att det finns några djur(av andra arter än människor) som är onda, inte ens lite. Precis som jag tror att inga barn är onda. Därför känns det extra orättvist när dom blir drabbade av sjukdomar eller dör i olyckor.

Jag såg något på vägen igår när jag gick ifrån skolan. Jag kunde inte se vad det var så jag kollade extra noga när jag gick förbi och då såg jag vad det var. Huvudet var intakt på den lilla haren, men kroppen såg inte ut som en kropp. Om jag haft något att flytta den med så hade jag.

När jag pratade med Lena idag hörde jag Emanuel i bakgrunden som såg bilden på den döda hunden med vän som Nina la upp här i bloggen. Först sa han glatt: "Vovve! Vovve!", sen lite mindre glatt: "Vovve lesse. Lamlat."

Vovven som var ledsen var den som levde och jag tror det var den andra han syftade på när han sa "Ramlat". Fast han är så liten känner han empati.

Jag vet inte om jag hade någon poäng med det här blev bara så känslosam och gråtfärdig när jag läste om Baloo.

Kramar om dig Nina och skickar tankekramar åt Baloo.

Eva

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej. Jag ska verkligen säga adjö till den här bloggen. Jag vill nog bara försäkra mig om att jag sagt att jag vill säga, så att jag slipper bära på massa ilska framöver.   Kommer någon av er ihåg senaste gången jag grät inför någon av er?   Kommer ...

Jag kan inte hålla mig längre.   Ni får gärna ha en egen blogg om ni vill, men den kanske ska ha en annan adress i så fall, och så bör den väl inte vara kopplad till MIN e-mailadress... :P   Jag röstar för att vi raderar den här bloggen. Jag blir b...

Jag funderade dock häromdagen på att döpa om bloggen till något med systrar och byta lösenord så det bara är min och Lenas blogg - eftersom det bara är vi som skriver här! Försökte verkligen inte, trots att det lät som det, kasta ut någon. Men det kä...

Det har blivit mycket svårare att skriva här efter allt som hänt, inte bara här utan allt i hela världen tänkte jag först, men i hela min värld. Alltså inte bara sånt som direkt hänt mig utan människor som är delaktiga i "min värld".   Idag är jag så...

Känner mig fortfarande rätt nedslagen av allt som har hänt. Mitt liv har aldrig varit enkelt och jag har fått axla alldeles för mycket ansvar under min uppväxt. Jag kan inte skriva om allt här, vågar knappt nämna något faktiskt. Jag vet att jag är lå...