Emma tyckte att jag skulle låta bli att köpa skor den kommande månaden och det låter ju som en bra idé, men i verkliga livet försöker jag nästan varje dag att låta bli att köpa skor, kläder, godis, dyr mat m.m Varje dag måste jag kämpa allt vad jag kan för att inte köpa något jag egentligen inte behöver. Jag köper saker till andra också fast jag just nu lever på lånade pengar. Mitt shoppingberoende har aldrig varit så här innan, eller har det det? Det kanske bara är så att jag aldrig haft råd innan...

Jag har gjort upp en budget över alla nödvändiga saker som ska inhandlas kommande månad så som mat, medicin, glasögon m.m Och som det ser ut så har jag fler utgifter än inkomster, men förhoppningsvis får jag en ganska rejäl lön efter allt extraarbete. Åtminstone så det går jämnt upp.

Men förra månaden köpte jag godis för mina allra sista pengar trots att jag inte visste vilken dag jag skulle få lön och pengar från csn. Och igår började jag planera ett tårtinköp. Jag tänkte köpa en hel tårta(på fem bitar) och äta den alldeles själv. Jag använder mina matpengar till godis och skor och tänker att jag kan äta burkmajs resten av veckan så går det ihop ändå...Det här är inte bra! Dom senaste dagarna har jag varit ganska duktig på att inte slösa och jag lyckas hålla mig under 50kr när jag handlar mat. Jag har satt en övre gräns på 50kr per dag till frukost, lunch och middag. Började med 100kr, men det blev för mycket.

Vart skaffar man hjälp mot shoppingberoende?

Eva

 

Emma

22 oktober 2008 13:26

Jag är likadan! Vi är i en period där vi faktiskt får vända på varenda krona, men lik förbenat köper jag kläder, godis, glass och skräpmat dagligen. Det är lite självmedicinering för min del. Är jag glad - shopping. Är jag ledsen - mer shopping. Är jag arg - shopping.
Så vi är nog känsloshoppare du och jag, och säkert många med oss. Men trist är det när utgifterna överstiger inkomsterna. Håller tummarna för din lön!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej. Jag ska verkligen säga adjö till den här bloggen. Jag vill nog bara försäkra mig om att jag sagt att jag vill säga, så att jag slipper bära på massa ilska framöver.   Kommer någon av er ihåg senaste gången jag grät inför någon av er?   Kommer ...

Jag kan inte hålla mig längre.   Ni får gärna ha en egen blogg om ni vill, men den kanske ska ha en annan adress i så fall, och så bör den väl inte vara kopplad till MIN e-mailadress... :P   Jag röstar för att vi raderar den här bloggen. Jag blir b...

Jag funderade dock häromdagen på att döpa om bloggen till något med systrar och byta lösenord så det bara är min och Lenas blogg - eftersom det bara är vi som skriver här! Försökte verkligen inte, trots att det lät som det, kasta ut någon. Men det kä...

Det har blivit mycket svårare att skriva här efter allt som hänt, inte bara här utan allt i hela världen tänkte jag först, men i hela min värld. Alltså inte bara sånt som direkt hänt mig utan människor som är delaktiga i "min värld".   Idag är jag så...

Känner mig fortfarande rätt nedslagen av allt som har hänt. Mitt liv har aldrig varit enkelt och jag har fått axla alldeles för mycket ansvar under min uppväxt. Jag kan inte skriva om allt här, vågar knappt nämna något faktiskt. Jag vet att jag är lå...