Insecurity is turning me into a player.

Jag är nog alldeles livrädd att få mitt hjärta stampat på igen nu när jag precis skrapat ihop det och limmat ihop alla småbitar. Jag kanske skulle klara av att det hände igen om två år, men inte någon gång snart och därför försöker jag hålla distans till alla (killar) som visar minsta intresse av mig. Samtidigt blir jag glad när dom visar intresse. Jag behöver väl lite bekräftelse, men när det blir för mycket backar jag istället. Men när jag backar så backar jag in i andra killar = att jag flörtar runt. Jag sätter fortfarande mig först och gör därför precis som jag känner, vilket varierar från dag till dag, men ibland innebär det en del flörtande. Samtidigt börjar jag oroa mig att jag kommer att råka såra någon annan i mitt själviska beteende. Sen vänder det och jag blir paranoid och tänker "Nej, han har nog sex med olika tjejer lite då och då och då är det bäst att jag garderar mig". Jag har redan sårat en kille, men honom brydde jag mig faktiskt inte om och även om jag vet att jag betedde mig som ett svin så gjorde jag som jag gjorde för min skull. Att jag råkade såra honom orkade jag inte ens tänka på.

Jag tror inte att jag kan ändra mitt beteende än. Jag måste vara självisk och kanske elak tills jag känner mig stark nog att klara av att bli sårad. Jag hoppas självklart att jag slipper bli sårad igen, men vi lever inte i en sagobok så chansen att mitt hjärta klarar sig helt resten av livet är nog ganska liten.

Jag inser att jag är alldeles för paranoid, att jag tror det sämsta om killarna fast dom hittills aldrig sårat mig. Jag har hittills haft fel om två killar av dom jag flörtar med och eftersom jag bara tror dåliga saker så har det väl varit positiva saker jag fått reda på. Fast å andra sidan så kan jag inte ursäkta mitt beteende om det visar sig att jag tror fel om alla killar för då är det ju bara jag som är ett stort svin...

Eva :(

 

Emma

9 december 2008 09:51

Playa på du - det löser sig till sist.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej. Jag ska verkligen säga adjö till den här bloggen. Jag vill nog bara försäkra mig om att jag sagt att jag vill säga, så att jag slipper bära på massa ilska framöver.   Kommer någon av er ihåg senaste gången jag grät inför någon av er?   Kommer ...

Jag kan inte hålla mig längre.   Ni får gärna ha en egen blogg om ni vill, men den kanske ska ha en annan adress i så fall, och så bör den väl inte vara kopplad till MIN e-mailadress... :P   Jag röstar för att vi raderar den här bloggen. Jag blir b...

Jag funderade dock häromdagen på att döpa om bloggen till något med systrar och byta lösenord så det bara är min och Lenas blogg - eftersom det bara är vi som skriver här! Försökte verkligen inte, trots att det lät som det, kasta ut någon. Men det kä...

Det har blivit mycket svårare att skriva här efter allt som hänt, inte bara här utan allt i hela världen tänkte jag först, men i hela min värld. Alltså inte bara sånt som direkt hänt mig utan människor som är delaktiga i "min värld".   Idag är jag så...

Känner mig fortfarande rätt nedslagen av allt som har hänt. Mitt liv har aldrig varit enkelt och jag har fått axla alldeles för mycket ansvar under min uppväxt. Jag kan inte skriva om allt här, vågar knappt nämna något faktiskt. Jag vet att jag är lå...