Jag tar mig äntligen till biblioteket för att kolla internet och nu stänger dom. Hinner inte skriva mer för jag måste kolla upp Östersundsresa.

Har piercing i naveln från och med igår och om sms:et blev skickat rätt finns bild på bilddagboken och där heter jag AEMLovely.

Men det vet inte barnen om! Hihihi. För det mesta brukar Josef fråga vilken dag det är så han får reda på om det är lördag. Idag är han olyckligt omedveten om att det är lördag, så av mig får dem inget lördagsgodis. ;) Men kanske av pappa ikväll. Jag ska iväg och jobba om någon timme och Paul slutar jobba kl 15.30, så Johan ska vara barnvakt i 2 timmar hemma hos sin pappa (fast det är bara Johan som är hemma så han ska vara barnvakt själv). Han är en jätte bra barnvakt! Världens tålamod, han blir ju aldrig arg! :)

Om några dagar fyller jag 26 år. Hade gärna varit 25 ett bra tag till, men jag ska iaf fira med att ha en fest hemma hos mig på fredag. Det blir nog roligt!

*Kramar*

Och idag ær det fortfarande jobbigt.. kommer det jobbiga nånsin gå øver?

Vi spenderade dagen med att kramas med Baloo, ge honom godsaker, visa honom att han ær viktig før oss.. men samtidigt var det som att vara i ett tillstånd av førnekelse. Ingen av oss ville tænka på att han inte skulle finnas kvar dær på mattan i vardagsrummet om bara några timmar. Att snart skulle han inte finnas kvar alls. Sen kunde jag inte sluta tænka på det, varje sak han gjorde tænkte jag; att det ær sista gången jag ser honom gøra sådær, eller att det var sista gången som han fick en frolic, och att det var sista gången som han høll fast min hand i hans tassar så att han kunde slicka på den osv. Varje liten sak fick en betydelse. Det ær som i den dær låten I don't want to miss a thing av Aerosmith nær dom sjunger: "every moment spent with you is a moment I treasure", nu fattar jag verkligen vad dom menade med dom orden.

Creepy fact of the day... Baloo dog 3 okt 2008, Polka dog 3 okt 2005.

Jag vill bara åka tillbaka till den tiden då Baloo var frisk och vi kunde leka i havet eller ute i snøn, græva gropar i snøn och ha snøbollskrig. Han var så lycklig dær bland vågorna, eller i snømassorna med snø som yrde runt honom och fastnade i hans lurviga pæls.

Jag hittade en gammal bild från den tiden då vi bara hade papperskopior på alla foton, från førsta veckan då Baloo och Lukas hade blivit brøder. Tyværr var det ett tag sen jag scannade in den hær bilden så jag hittar inte orginalet utan bara den som jag la upp på snyggast.... (fråga mig inte varfør) På den tiden kunde jag plocka upp både Baloo och Lukas i famnen och bæra dom till parken nær vi bodde i stan, gissa om folk fick gullsjuka nær dom såg oss.

Nu længtar jag tills att Baloo kommer och besøker mig i drømmarna, precis som Krusa har gjort, kanske kommer dom tillsammans nu. Appropå det så bad jag Mormor att hon skulle komma och møta Baloo så att han inte skulle bli så vilsen dæruppe i himmelen, hon fick gærna baka bullar åt honom sa jag också. Om jag kænner mormor rætt så stod hon dær med en stor korg full med bullar och kakor i mængder och vælkomnade honom med en stor kram.

Sov gott ælskade nallebjørn, vi ses i drømmarna..

Jag gillar inte död när det kommer till våra oskyldiga djur(tama som vilda). Jag reagerar inte mycket om jag läser en rubrik som handlar om en människa, om jag nu inte kände personen. Men jag tror inte att det finns några djur(av andra arter än människor) som är onda, inte ens lite. Precis som jag tror att inga barn är onda. Därför känns det extra orättvist när dom blir drabbade av sjukdomar eller dör i olyckor.

Jag såg något på vägen igår när jag gick ifrån skolan. Jag kunde inte se vad det var så jag kollade extra noga när jag gick förbi och då såg jag vad det var. Huvudet var intakt på den lilla haren, men kroppen såg inte ut som en kropp. Om jag haft något att flytta den med så hade jag.

När jag pratade med Lena idag hörde jag Emanuel i bakgrunden som såg bilden på den döda hunden med vän som Nina la upp här i bloggen. Först sa han glatt: "Vovve! Vovve!", sen lite mindre glatt: "Vovve lesse. Lamlat."

Vovven som var ledsen var den som levde och jag tror det var den andra han syftade på när han sa "Ramlat". Fast han är så liten känner han empati.

Jag vet inte om jag hade någon poäng med det här blev bara så känslosam och gråtfärdig när jag läste om Baloo.

Kramar om dig Nina och skickar tankekramar åt Baloo.

Eva