Har ni sett det här? Det är så hjärtskärande...

"En herrelös papillon försöker med livet som insats släpa sin överkörda vän från vägen i staden Qinhuangdao i norra Kina.

När bilarna närmar sig skyddar kamraten den döda kroppen med sin egen. ” Hundar är enormt lojala. När någon i flocken är döende stannar de kvar och ger värme, skydd och känslomässigt stöd”, säger hundpsykologen Marie Hansson."  kopierat från aftonbladet.

Jag kan bara hoppas att någon tillslut hjälpte den stackars lilla hunden. Själv sitter jag och gråter en flod just nu. Jag tycker så himla synd om den lilla stackaren. Han ser så förtvivlad ut, på en av dom andra bilderna ser det ut som att den försöker peta på sin kompis för att säga -kom igen, vakna nu! Vi måste härifrån! Oh jisses.... det är så sorgligt.

Nina

 

Emma

27 september 2008 19:56

Gud, vad hemskt! Och samtidigt underbart. Att en liten vovve anstränger sig så för sin vän. Men att någon kan köra över den utan att ta reda på den själv, det är ju vidrigt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej. Jag ska verkligen säga adjö till den här bloggen. Jag vill nog bara försäkra mig om att jag sagt att jag vill säga, så att jag slipper bära på massa ilska framöver.   Kommer någon av er ihåg senaste gången jag grät inför någon av er?   Kommer ...

Jag kan inte hålla mig längre.   Ni får gärna ha en egen blogg om ni vill, men den kanske ska ha en annan adress i så fall, och så bör den väl inte vara kopplad till MIN e-mailadress... :P   Jag röstar för att vi raderar den här bloggen. Jag blir b...

Jag funderade dock häromdagen på att döpa om bloggen till något med systrar och byta lösenord så det bara är min och Lenas blogg - eftersom det bara är vi som skriver här! Försökte verkligen inte, trots att det lät som det, kasta ut någon. Men det kä...

Det har blivit mycket svårare att skriva här efter allt som hänt, inte bara här utan allt i hela världen tänkte jag först, men i hela min värld. Alltså inte bara sånt som direkt hänt mig utan människor som är delaktiga i "min värld".   Idag är jag så...

Känner mig fortfarande rätt nedslagen av allt som har hänt. Mitt liv har aldrig varit enkelt och jag har fått axla alldeles för mycket ansvar under min uppväxt. Jag kan inte skriva om allt här, vågar knappt nämna något faktiskt. Jag vet att jag är lå...