Nu har Björn varit hemma och vänt en gång, så nu är jag ensam igen, för han sitter på bussen påväg till Lule och ska spela första ligamatchen för säsongen imorgon mot Plannja (såklart). Det är redan ensamt. Suck... vad ska man ha en fästman till om dom inte är hemma och håller en sällskap? ;) Hehe näääärå, men jag saknar honom så himla mycket när han inte är här.. det är jobbigt.

Speciellt nu skulle jag behöva honom, för nu är det bestämt att baloo ska avlivas den här veckan, först var det sagt att han lider så mycket att han måste avlivas helst idag tisdag (för hans eget bästa), men så har han fått smärtstillande så att han kan få vara med tills på fredag iaf, men sen är det inte hållbart längre för att han är nästan helt lam i bakbenen nu och han har jätteont i ryggen enligt vet. Det är ju dessutom pinsamt för honom att ramla runt hela tiden och inte ha koll på bakbenen, att inte ta sig upp på benen själv och att snubblande måsta hasa sig ner och upp för trappor.. Han som engång var en sån stolt och ståtlig hund. Det är inte rätt mot honom. Men om han håller sig lugn och bara får en massa smärtlindring och kärlek så får han vara kvar den här veckan som sagt. Så jag hade tur, jag får säga mina farväl och krama om honom en sista gång innan det är försent och han inte längre finns. Jag fick samtalet från mamma igår när jag var på jobbet, jag hade natten så jag kunde inte åka hem och gråta ut sen, utan jag fick försöka hålla skenet uppe tills att den boende lagt sig för kvällen, sen grät jag hela natten lång. Jag har ju varit lite naiv och tänkt att han nog ska kunna få leva ett år till... Men jag visste ju innerst inne att det inte var hållbart. Jäkla skit är vad det är, jag är så förbannad över att just han har drabbats av alla hemskheter, det förtjänar han inte. Han är en nallebjörn som inte vill någon nåt illa. Varför ska just han drabbas? Jag förstår inte.. Och Lukas då? Han kommer ju undra vart hans brorsa har tagit vägen, dom har ju vuxit upp ihop och Baloo har alltid varit Lukas stöttepelare och beskydd när det blivit otäckt. Dom har alltid funnits där för varandra och hjälpt varandra, dom kompletterar liksom varandra, och nu kommer Baloo att försvinna, hur ska Lukas kunna förstå det? Usch va det här är jobbigt... Vem ska nu komma springandes och möta en med en stor bamsekram varje gång man kommer in genom dörren. Baloos ovillkorliga kärlek till hans familj är så ärlig och unik. Han är en mycket speciell hund. Jag vet fortfarande inte hur vi ska klara oss utan honom. Det är en mycket stor bit av vår familj och i våra hjärtan som är Baloo, jag tror att vi aldrig kommer kunna fylla den igen.

Det är såhär vi vill minnas honom, lekande i vattnet, frisk, stark och lycklig.

Nina