Nu har Björn varit hemma och vänt en gång, så nu är jag ensam igen, för han sitter på bussen påväg till Lule och ska spela första ligamatchen för säsongen imorgon mot Plannja (såklart). Det är redan ensamt. Suck... vad ska man ha en fästman till om dom inte är hemma och håller en sällskap? ;) Hehe näääärå, men jag saknar honom så himla mycket när han inte är här.. det är jobbigt.

Speciellt nu skulle jag behöva honom, för nu är det bestämt att baloo ska avlivas den här veckan, först var det sagt att han lider så mycket att han måste avlivas helst idag tisdag (för hans eget bästa), men så har han fått smärtstillande så att han kan få vara med tills på fredag iaf, men sen är det inte hållbart längre för att han är nästan helt lam i bakbenen nu och han har jätteont i ryggen enligt vet. Det är ju dessutom pinsamt för honom att ramla runt hela tiden och inte ha koll på bakbenen, att inte ta sig upp på benen själv och att snubblande måsta hasa sig ner och upp för trappor.. Han som engång var en sån stolt och ståtlig hund. Det är inte rätt mot honom. Men om han håller sig lugn och bara får en massa smärtlindring och kärlek så får han vara kvar den här veckan som sagt. Så jag hade tur, jag får säga mina farväl och krama om honom en sista gång innan det är försent och han inte längre finns. Jag fick samtalet från mamma igår när jag var på jobbet, jag hade natten så jag kunde inte åka hem och gråta ut sen, utan jag fick försöka hålla skenet uppe tills att den boende lagt sig för kvällen, sen grät jag hela natten lång. Jag har ju varit lite naiv och tänkt att han nog ska kunna få leva ett år till... Men jag visste ju innerst inne att det inte var hållbart. Jäkla skit är vad det är, jag är så förbannad över att just han har drabbats av alla hemskheter, det förtjänar han inte. Han är en nallebjörn som inte vill någon nåt illa. Varför ska just han drabbas? Jag förstår inte.. Och Lukas då? Han kommer ju undra vart hans brorsa har tagit vägen, dom har ju vuxit upp ihop och Baloo har alltid varit Lukas stöttepelare och beskydd när det blivit otäckt. Dom har alltid funnits där för varandra och hjälpt varandra, dom kompletterar liksom varandra, och nu kommer Baloo att försvinna, hur ska Lukas kunna förstå det? Usch va det här är jobbigt... Vem ska nu komma springandes och möta en med en stor bamsekram varje gång man kommer in genom dörren. Baloos ovillkorliga kärlek till hans familj är så ärlig och unik. Han är en mycket speciell hund. Jag vet fortfarande inte hur vi ska klara oss utan honom. Det är en mycket stor bit av vår familj och i våra hjärtan som är Baloo, jag tror att vi aldrig kommer kunna fylla den igen.

Det är såhär vi vill minnas honom, lekande i vattnet, frisk, stark och lycklig.

Nina

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej. Jag ska verkligen säga adjö till den här bloggen. Jag vill nog bara försäkra mig om att jag sagt att jag vill säga, så att jag slipper bära på massa ilska framöver.   Kommer någon av er ihåg senaste gången jag grät inför någon av er?   Kommer ...

Jag kan inte hålla mig längre.   Ni får gärna ha en egen blogg om ni vill, men den kanske ska ha en annan adress i så fall, och så bör den väl inte vara kopplad till MIN e-mailadress... :P   Jag röstar för att vi raderar den här bloggen. Jag blir b...

Jag funderade dock häromdagen på att döpa om bloggen till något med systrar och byta lösenord så det bara är min och Lenas blogg - eftersom det bara är vi som skriver här! Försökte verkligen inte, trots att det lät som det, kasta ut någon. Men det kä...

Det har blivit mycket svårare att skriva här efter allt som hänt, inte bara här utan allt i hela världen tänkte jag först, men i hela min värld. Alltså inte bara sånt som direkt hänt mig utan människor som är delaktiga i "min värld".   Idag är jag så...

Känner mig fortfarande rätt nedslagen av allt som har hänt. Mitt liv har aldrig varit enkelt och jag har fått axla alldeles för mycket ansvar under min uppväxt. Jag kan inte skriva om allt här, vågar knappt nämna något faktiskt. Jag vet att jag är lå...