Attans mage, va den ska krångla med mig, nu är det sådär så jag mår illa och har svårt att behålla maten igen. Morr! Å ändå tar jag ju medicinen nu.

Blir så less, missar en massa saker som jag vill vara med på nu ju bara för att jag måste ta det lugnt. Jag vill ju inte hamna på sjukan igen så jag tänker lyssna på kroppen.. men det är ju inge roligt när man måste lyssna på kroppen. Jag har iaf åkt upp till pappa och bor i mitt lilla hus nu några dagar för att kunna ta det riktigt lugnt ett tag. Det känns riktigt skönt att vara "hemma" igen. Och det passar ju bra nu när Björn är i Slovakien också. Så slipper jag vara ensam...

Vad gör ni andra brudar nu då? Det känns som att jag just nu är solobloggare. ;)

Hallådär mina kära.. som uppföljning på gårdagens knipfusk så vill jag säga att idag var jag duktig! För idag fullföljde jag mitt träningspass, men det var ju bara för att det var så roligt att man inte märkte att kroppen höll på att stupa förrän man stod still. Då helt plötsligt var vi snurriga hela bunten och benen blev som gelé. Så därför fortsatte vi dansa som besatta och valde att ignorera den brännande känslan i benen och lungornas panikartade kippande efter luft. Det var toppen! *haha*Jag längtar tills på söndag, för då är det AFFRRROOO igen! Wohoo

Idag skötte jag mig inte riktigt som jag skulle.. Jag hade nämligen planerat att först gå på spinningklassen och sen på Pulzbalans som jag gjorde förra veckan, för då gick det väl bra, eller?? Nä! Det gjorde det ju inte då heller, jag höll ju på att dö, DÅ MED! Men det glömde jag visst bort när jag skulle boka pass idag. Så efter att ha halvdött på spinningen så var det alltså dags för en timma av norsk tortyr, ja hon som leder passet är norsk alltså. Halvvägs igenom gav jag upp, min rumpa klarade helt enkelt inte av fler lyft-knip-vinkla ner-knip- vinkla upp- knip-sträck uuuuut så högt man kan- och kniiiip, håll där och kniiiiiiiiiiip! Den klarade bara inte det! Så ja, vi rullade ihop vår matta och gick ut. Min rumpa tackar mig fortfarande...

Josef kom för en stund sedan fram till mig med en gråbrun krita i ena handen och sträckte fram den andra handen. "Mamma, vad är det här?" Jag ser någon brunaktig prick på ett finger och svara: "Det är väl krita?!" Josef: "Nej, det är det inte." Mot bättre vetande luktar jag på fingret och kan snabbt konstatera att det är bajs. "Men Josef! Det är ju BAJS! Du får inte peta dig i rumpan heller! Nu måste vi gå och tvätta händerna med tvål!"

Nu vet ni lite mer vad man kan vänta sig när man har småbarn. Blä!

Har jobbat idag också, men fick sluta en timme tidigare så jag hann hem och söka en tjänst på infektion på sjukhuset och hann även diska lite innan jag hämtade två glada busfrön på dagis.

*Kramar*

Emma, först och främst så vill jag bara gratulera igen till ert hus, det ser helt underbart ut! Ska bli så roligt att få komma på besök i sommar ;) hehehe. Härligt att djuren trivs så bra också. Det låter så mysigt när du beskriver deras reaktion på nya palatset ;).

I dessa tider behövs lite uppmuntran, så därför är Nova hemma hos oss igen, åtminstone tills hon lessnar på stadslivet och vill tillbaka till mamma. :)

Hon är så mysig vår lilla katt, och vill bara ligga och gosa tätt intill hela tiden, förutom när hon är på bushumör och förvandlas till det levande vapnet "Novster Attack-katt!" och går på jakt här hemma, då får man dra in alla tår och fingrar minsan, annars RYKER dom! haha

Här är hon i min älsklings famn, mysigt va! ;)

Snacka om slöseri med pengar att slinga mitt hår. Jag har redan lessnat på det och planerar att inom kort tona det mörkblont (=ljusbrunt enligt mig). Det är bara 1 månad sedan jag slingade håret hos frissan och det gick på 630 kr. ;) Men, men...omväxling förnöjer eller vad det heter? :D

Nu ska jag snart iväg och jobba igen. Imorgon jobbar jag också, men på tisdag är jag iaf ledig. :)

Sköt om er! *Kramar*

Jag kan ju inte bara skriva om brandmannen, jag borde dessutom sluta kalla honom brandmannen för snart glömmer jag bort vad han egentligen heter...

Det här inlägget känns extra löjligt efter Ninas inlägg, men jag tänker på er och hoppas på det bästa! Vill få det sagt/skrivet innan jag skriver om mina små problem.

För någon vecka sedan började jag få ont i min tå. Det känns som att det hände bara sådär utan att jag slog mig eller något. Jag hade ont i en hel vecka utan att ens titta på tån(jo, jag bytte strumpor och duschade, men jag tittade aldrig på tån). Sen när jag hade extra ont fick jag för mig att kika och då såg jag att nageln gått av mitt på, vågrätt. Vet ni hur det går till när det blir en jordbävning? Två plattor i jorden rör sig och trycks ihop så att ena plattan glider upp på den andra och precis så har det blivit i min nagel. Ena biten ligger alltså lite ovanpå den andra. Det gör ont hela tiden och 1000ggr mer när jag bär högklackat. Ibland gör det så ont att jag vaknar mitt i natten. Just nu väntar jag bara på att en eller båda bitar ska lossna. Jag hoppas inte på det, men det känns som att det är oundvikligt...

Jag bär förresten fortfarande högklackat ibland. Det lär ju ta väldigt lång tid innan det här läker och jag vill inte vara utan snyggskor så länge. Gör ju ont i lågskorna också ändå...

Så, ett inlägg som inte handlar om en viss man...

Erat hus är jättefint Emma! Ser fram emot att hälsa på :)

Eva

Hejsan tjejer! Vad tråkigt Nina! Hoppas han blir bättre av den nya medicinen.

Vilket underbart hus Emma! Ser fram emot att få se det i verkligheten också! :) Jag är så otroligt glad för din och Rasmus skull! Nu är det bara smekmånaden och bebis som fattas! :D

Idag har jag varit ledig och myst med mina små pojkar. Men jag har också fått vara lite barnledig och kunnat slappa lite. Har fruktansvärt ont i min vänstra axel idag, har även ont i nacken och den högra axeln (och ont i huvudet). Hoppas en god natts sömn gör det bättre för imorgon ska jag jobba igen, börjar 06.45 Gäsp!

*Kramar*